Knowledge is pleasure

Gårdagens APG-föreläsning om "Competitive Branding" var spännande på så sätt att vissa av deltagarna kanske hade andra förväntningar av vad de skulle få se och höra. Hursomhelst var det som vanligt mycket roligt att få träffa likasinnade och få lite vishet i sin förkylda vardag.

Intelligent Life börjar efter lite läsning visa sig vara riktigt bra, vad sägs om artiklar om t ex en Gin & Tonic för 10.000 dollar? Bildligt talat, men ändå.

Andra ämnen som avhandlas är hedonismen i det tjugoförsta århundradet, skådespelerskan Meryl Streep, konsten i att lära sig spela banjo m.m.

Kanske de bäst investerade sjuttio kronorna någonsin. Keep it up!

Tisdagen den 18:e September 2007...

...konstaterar jag krasst att förkylning är det sämsta som finns. Köpte The Economists nya tidning Intelligent Life i morse på Pressbyrån Odenplan. Kändes helt ok vid första genombläddringen, ska läsa den mer ingående ikväll tänkte jag.

Och nu är det bara en dag kvar till APG drar igång höstens föreläsningar igen. Jubel!

Ansiktsburk. Förlåt, ansiktsbok ska det vara!

I dagens Svenskan skriver Lina Kalmteg en intressant artikel ("Anonyma exhibitionister") om Facebook där hon hävdar att det sociala nätverkets popularitet bland oss svenskar beror till stor del på att vi är hämmade som individer. Paradoxen med att detta grundar sig i behovet att vara anonym och samtidigt bli bekräftad av andra.

Kanske är det så. Min personliga åsikt i ämnet är att det finns folk som är heltorsk på Facebook på samma sätt som vissa ägnar mycket tid åt att ta reda på vad grannen eller en kändis tjänar via Ratsit. Men skillanden mellan Facebook och diverse andra sajter är att tjänsten är lätt att använda, kanske lite för lätt till och med.

Man klickar bara på en länk (nästan) så vips, är man medlem i tusen olika grupper och har ett helt entourage med "vänner" innan lunch. En före detta arbetskollega till mig listar att hon har drygt femhundra kontakter och är med i ett tiotal grupper. Jag undrar vad hon får ut av det hela, förutom att göda sitt ego förstås?

Som verktyg att hålla sina nära och kära runt omkring sig är det förstås bra, men vad gör tjänsten som en mobiltelefon inte gör? Addera massa applikationer med Zombies, skicka busgrogg och att skoja/förolämpa sin bekantskapskrets är väl kul ett kort tag men i det långa loppet? Inte så konstruktivt med att klicka runt och slösa bort värdefull tid.

Trots att jag är just nu en rätt flitigt användare av tjänsten så vete fasen om Zuckerberg & Co inte får problem snart om de inte utvecklar sin produkt till något vassare istället för den här virtuella klotterplanket och ungdomsgården. Något mer måste till.

Jobbade jag på Facebook skulle jag nog se mig om efter att försöka samla folk under en och samma fana och försöka få till en förändring, antingen lokalt/personligt eller globalt/kollektivt.

Varför inte försöka rädda världen på rikigt? That´ll be the day!

All work and no play makes Martin a dull boy

Fredag kväll.

Jag borde väl vara ute och leka med mina kamrater så här dags men nej, inte jag. Sitter hemma och försöker börja göra en presentation inför en stor pitch i slutet av månaden. Har slut på infall, inlägg och idéer just nu. Har ett ord ringades i i huvudet och det är "bekräftelse". Måste hitta en ingång, måste se en möjlighet.

Funderar på att göra allting åt fel håll, dumsurfa där jag minst skulle vara på nätet i ren desperation för att hitta en ny infallsvinkel som lirar med det jag vill säga till ,dem.

Skulle behöva en magisk lampa att gnugga just nu. Det kommer snart framåt småtimmarna då stordåden tittar fram i trötthetens töcken.

En råkall och blöt septembermorgon...

...slås jag av hur Facebook är ett gift även för oss yrkesarbetande. Jag försöker hålla tassarna borta för att få ut mer av dagen men det går inte just nu. Stor respekt till Zuckerberg & Co, jag är imponerad.

I övrigt är jag ständigt lika förundrad av hur usel svensk fotboll är. Allsvenskan är ett skämt med underhållningsvärde noll.

Ser fram emot en förhoppningsvis bättre stund på lördag då det ska tampas med danskarna igen. Undrar om pölsemännen gör entré på Råsundas gräsmatta precis som i Köpenhamn?

Hoppas nästan på det i brist på den inhemska underhållningen...

65-taggare, var är ni?

Just nu försöker jag förstå hur pensionärer resonerar.

Har plöjt några kvantitaiva undersökningar i ämnet och bilden börjar klarna en smula, nu känner jag att jag borde intervjua några "senior citizens", men jag har lite brist på intervjupersoner.

Att ställa sig utanför ett ålderdomshem kanske är lite att ta i, kanske får uppsöka någon bingohall eller liknande.